Kvällsfunderingar
Imorgon ska jag in i skrivsalen igen. Denna gång är det läsförståelse i engelska som är på tur och jag har aldrig varit såhär nervös. Det känns som om jag aldrig förut läst engelska och som om all kunskap jag tryckt in i mitt huvud alla dessa år bara runnit ut. Allt på en gång. Jag ifrågasätter de enklaste av meningar och tvivlar på mig själv och mina ordval mer än någonsin förut. Jag har nog alltid känt att engelskan varit ett av mina bättre ämnen. Språk överlag brukar gå bra för mig, och det är klart- jag kommer ju att klara det, det förstår jag, dum är jag ju ändå inte, men just eftersom att språken är för mig de enda ämnen jag anser mig själv ha en chans att lyckas i, så måste (vill) jag ju prestera så bra som möjligt. Men vem vill nu inte det.
Åh, nej, usch. Pressen är bara för stor. Jag vill bara få det undan. Hit med mössan nu tack! Fast det slutar ju inte där heller. Nästa stressmoment lurar bakom hörnet redan: nästa steg. Universitet? Yrkeshögskola? Mellanår? Jobb? Vuxenutbildning? Utomlandstudier?
Oh well, at least I get to go to school. Det är väl lite mer så jag borde tänka.